Jämtlands gröna jakt rider inte längre genom dom gröna dalarna. Inte heller Ser vi till någon skarpskjutande, skidåkande fältjägare.
Fältjägarna (I5), vars vapen ni ser längst upp, upphörde 2005. Norrlandsdragonerna (K4) finns fortfarande kvar i någon form uppe i Norrbotten. Vapnet är det nedre.
Om ni tycker att vapnen är lika, så beror det på att Jämtlands hästjägare var ett indelt förband i Jämtland fram till indelningsverkets upphörande 1901 då förbandet blev Norrlands dragonregemente och förlades till Umeå.
I dag är både soldater och soldattorp borta från våra byar, och efter 400år slipper våra unga att tvingas in i armen. Nu är valet deras, och kanske är det bättre så även om jag kan tycka att värnplikten var den bästa upppfostran jag fått...
1821 skrev Esaias Tegnér en stridssång till Jämtlands jakt, Den blev inte så väl mottagen eftersom befälen inte tyckte den var blodig nog ;) Men efterhand ökade populariteten. Läs den här nedan, och tänk tillbaka på en värld där man såg nationalism med lite andra ögon än i dag...
Sång till Jämtlands fältjägare
Vi jagar som björnen han jagar i nord,
som lejonet jagar i söder
Dock- deras jakt är för glömskan gjord:
vårt villebråd är det skönsta på jord,
en Sveriges ovän som blöder.
För Sveriges ära, för Sveriges makt
över berg, över dal skallar Jämtlands jakt.
Bespara dig flykten och fall med mod
du ovän från östan, från sunnan!
Bakefter dig ilar skidlöpare god,
och aldrig irrar hans vingade lod;
med livet du kommer ej unnan!
På den har döden sin hand re'n lagt,
som råkar i skotthåll för Jämtlands jakt.
Stån trygga, I hyddor i dalarnas natt!
Stån trygga, I snöfjällar höga,
där stjärnevalvet sin krona satt!
Och Storsjö, blicka mot himlen glatt,
du fjällens mörkblåa öga!
Kring er, och kring tidernas gravar på vakt
stå svenska männer, står Jämtlands jakt.
Du fosterländske, du fria jakt,
som jagar för landet och kungen!
På faran giver ej jägaren akt,
han leker med henne så oförsagt,
och dör han så dör han besjungen.
Och tusende eko i fädernetrakt
upprepa sången om Jämtlands jakt.
Det rör sig, det vimlar vid skogens bryn,
gevären blixtra mot dagen,
och hurraropet flyger mot skyn:
då glädjer sig döden med bister syn,
ty hans förpostkedja är dragen.
Och framåt hon ilar från trakt till trakt:
det är svenske män,
det är Jämtlands jakt.
