Föraningar...

Det kan bli en intressant vinter detta...

För typ hundra år sedan skulle eders undertecknad göra rekryten på anrika Norrlands Artilleriregemente A4. Vi ryckte in i augusti månad och första fyra veckorna låg temperaturerna och pendlade runt +25 grader. Svettiga som turkiska gyttjebrottare, sprang vi omkring i våra regnrockar och gasmasker och lekte ABCvapenskydd (Atomic, Biological, Chemical). Vi svettades så att storsjön steg 4 decimeter och vattnet blev lätt bräckt.

Sen började det regna...

Och det regnade och regnade.

I två månader.

Till saken hör ju att man på den tiden campade i skogen när man var beväring, och förväntades sova i ett tält.

Löjtnant Spaander lärde oss att skotta jord på kanten av tältduken för att täta mot drag och elände. Ändå fick vi elda så kaminrören glödde för att inte frysa ihjäl. Dessutom var vi begåvade med en notorisk sömngångare som for och irrade runt inne i tältet när man minst anade det. Mer än en gång fick eldposten tackla omkull åbäket så han inte kutade på kaminröret och brann upp! Till slut lyckades vi få majoren att hjälpa honom att få frisedel innan det gick alldeles bortitok.

Med december kom kylan och minusgraderna. Geggamojan vi bott i två månader, stelnade nu i fantasifulla konstruktioner som absolut inte var avsedda att tälta och sova i och på. Dessutom blev det nu omöjligt att skotta upp jord runt tältduken, så det drog nånting fruktansvärt i tältet. Sovsäckar skulle vi inte heller ha, utan förväntades rulla ut vårt lilla liggunderlag och sen rulla in oss i vindrocken, med den vapenfettsimpregnerade vapenrocken som kudde.

Sen lagom till jul kom den första snön, och sen snöade det så det var ingen hejd på eländet. Det jag kommer ihåg från slutövningen i Oviken var att när vi skulle maskera kanonerna, så klättrade vi bara upp ur snökratern som kanonerna stod i, och drog maskeringsnäten rakt över pjäsen. 

Den stora fördelen var att nu kunde vi gräva ner tälten i snön, och tänk vad behagligt det blev helt plötsligt. Snön isolerade jättfint, och vedförbrukningen sjönk till hälften och ändå sov vi i bara understället.

Så sensmoralen är att om det är en snöfattig förjul, brukar eländet drabba oss efter jul i stället, för snöeländet ska ju ner nångång.

Ställ inte snöskoveln för långt bort //Jörn

60 Årslaget

För 60 året i rad mötte Klövsjö IF sina kamrater i OS IL.
KIF bärgade sin 16 seger i rad.
Inte illa av en klubb som inte haft ett seniorlag på snart tio år...

Satt och läste om danserna på Bölegården när det begav sig. Då började jag fundera på det fina fotot över grannskapet. Men vad är det för hus som ligger ungefär där slakteriet ligger i dag?

Som jag skrev förut så har det ju jagats älg även denna höst!


Bölejägarna är lika skitjobbiga som dom brukar vara, och hänger upp älgar både bittida och sent.
Årets älgjakt bjöd på det värsta väder jag sett. 2dm snö, stenhårt och hundmördarskare.
Efter jakten blödde alla hundar som stuckna grisar och man trodde att årets jakt var över. Trots det så lyckades vi till slut få död på alla älgar som tilldelats, tack vare ett litet töväder.

Här kommer en bild från årets jakt!

Sen hade vi även besök av Uffe, som letade nån som hette Hälge...

Den nya bölebloggen

Ni har säkert undrat vart tokstollen i Sköjars har tagit vägen. Han har ju inte fått ur sig ett blogginlägg på år och dag den slöfocken!!

Jo, det är så här förstår ni att det har varit lite mycket så här på höstkanten, och det är svårt att hinna med mellan älgjakt, fotbollsträningar och arbete. Dessutom måste man ju träna till slåttertävlingen på buhelga nästa år! Sen är det ju så här att jag har en märklig förmåga att glömma smedens deadlines för uppdateringar (dvs första söndagen i månaden).

Så därför har jag nu i min oändliga vishet, beslutat mig för att helt enkelt starta en Böleblogg! Och resultatet kan ni se här! Jag kan nu skriva när tid finnes, smeden slipper förbanna latmasken i Sköjars, och ni kan läsa bloggar oftare än en gång i månaden!

Hoppas nu detta faller väl ut och alla blir nöjda och glada!

Eder Jörn